Oj vad länge sedan sist.

Det har hänt så mycket. Alldeles för mycket. Så mycket att jag inte hunnit med skrivandet.

Allt det myckna har hänt eftersom jag har gått ner mig i ett antal träsk.

Det dummaste är förstås ansiktsboken - roligt och ibland mycket användbart för praktiska ting som att hitta någon som vet hur man infogar symboler i nyaste versionen av Word eller få folk att komma på ett stormöte - men den stjäl tid.

Ett annat är studentinflytande. Det är både viktigt och roligt att påverka sin omvärld, prova på konkret demokrati. Har man väl engagerat sig är man fast. Alla tycker att man har SÅ VIKTIGA och SÅ INTRESSANTA projekt på gång men ingen har tid att hjälpa till. Så nu sitter jag här och är engagerad i diverse projekt; är sekreterare, kassör, jämställdhetsombud, ordförande; och skriver massor av rapporter, protokoll och pm, bokar artiser, fixar fika, söker bidrag och nätverkar i all oändlighet. Så mycket studentinflytande att man knappt hinner vara student...

Det roligaste - och mest tidskrävande - träsket är Canto General av Pablo Neruda. Jag håller på med ett arbete som går ut på kritisera Åsa Styrmans svenska översättning och det är, om man tillåts vara lite fånig, så himla roligt! Hans mångbottnade språk är som gjort för att gräva och sjunka ner i - som i kvicksand; utan möjlighet att ta sig upp.
En av de mest intressanta symbolerna i Canto General, och i Nerudas övriga diktning, är "la lampara" d.v.s. lampan. Den ska jag berätta mer om en annan gång.

Fast allt det där är förstås inte änns i närheten av lika viktigt som situationen för flyktingarna i Grekland, Malta, Calais och på en massa andra ställen. Den borde jag skriva om. Men har inte tagit mig tid. Fast den 7 januari skrev jag om dem. Tyvärr bara på en papperslapp som jag alldeles skrynklig hittade häromdan. På den stod det:

"Tanten måste ha tofflor på sig
å det är skandal!
Hela Rapport handlar om kölden
den höjer elpriset
Apelsinträden är fulla av istappar
det höjer juicepriset
å så förjävligt!
Hela rapport handlar om kölden
men inte ett enda ord
om människorna i Calais
som fryser ihjäl. "

J. Ojeda