de säger att den läker sår
för tio år sedan förlorar Rashid grannen i vågorna
för åtta år sedan ser jag glimten av en grym värld
för ett år sedan faller hon handlöst i kärlekens bråddjup
för tio timmar sedan skjuts fyra studenter utanför universitetets biblioteket
tick tack
tid har passerat. ändå skrivs allt detta i presens: är i nuet.
ingen kan glömma, alla lever i det förflutna, upplever det om och om igen.
han kämpade för sitt liv, tvekade ett ögonblick och kan inte glömma.
jag såg flickor med rädda ansikten lotsas genom gränden, bundna som slavar, och kan inte glömma.
hon öppnade sig, vågade älska och kan inte glömma.
de kämpade för sina rättigheter, mötte döden i maktens kulor och ingen får glömma.
vi glömmer inte. och därför läks inga sår.
vi får inte låta tiden bara gå.
släpp in Rashid, hans granne och alla andra som vill - så de slipper färdas över dödens mörka vattnet.
låt flickorna komma oxå, ge dem en chans - så de inte hamnar i människohandlarnas våld.
hjälp henne upp, var ärligt och generös - så blir ni vänner för livet
och vad gäller studenterna - glöm dem inte.
är du student? stå då upp för din rätt. engagera dig. säg till. säg vad som är fel. och var inte rädd - i värsta fall retar du upp något prefekt -
men det dyker inte upp grönklädda typer med vapen. (gäller ej i Colombia)
ingen skjuter dig. (gäller ej i Colombia)
så fortsätt bekämpa dem som inte förtjänat sitt ledarskap.
och berätta för alla du känner att i Colombia skjuter man studenter.
bara så kan vi förebygga sår
medan tiden går
J. Ojeda
