jurta I

Jag råkade se att Turkiets valspråk är ”Yurtta Sulh, Cihanda Sulh” vilket genast fick mig att tänka på den traditionella runda (nomad)bostaden jurta; som används bl.a. i Mongoliet. Valspråkets översättning har mycket riktigt med bostad, eller rättare sagt hemmet, att göra och lyder ”fred hemma, fred i världen”.

Yurtta och jurta skulle förstås kunna vara s.k. falska vänner och dess likhet en ren slump. Men mer troligt har de ett gemensamt ursprung. Och jag kunde inte låta bli att ta reda på mer. Jag sökte på biblioteket och på nätet. Men, konstigt nog ;), hade ingen bemödats sig med att skriva en etymologisk ordbok om turkiska – på ett av mig förståeligt språk.
Jag upptäckte dock att bostadsvarianten på mongoliska kallas ’ger’. Benämningen /jurta/, eller liknande, används på tadzjikiska, ’europeiska’ språk - d.v.s. språk inom de romanska, germanska och baltoslaviska språkgrupperna och på turkiska.

På turkiska heter bostaden yurt vilket styrker min tes att det turkiska yurtta, i betydelsen ’hem’, hänger ihop med bostadsjurtan. Hur banden är knutna har jag ändock inte riktigt fått klarhet i. Följaktligen skulle jag behöva förstå de mer ingående etymologiska förklaringarna som säkert finns – fast på turkiska.

Så jag anmälde mig till en sommarkurs i turkiska och började läsa på. Redan nu vet jag att turkiska karaktäriseras, precis som finskan, av vokalharmoni – vilket betyder att ett ord får innehålla vokaler från samma vokalgrupp och inga andra vokaler. Följaktligen har ändelser olika former med vokaler från de olika grupperna.

Om svenskan skulle ha haft vokalharmoni skulle vokalgrupperna förslagsvis vara mjuka och hårda vokaler. Varje ändelse skulle ha en mjuk respektive hård variant. Sålunda skulle ordet ”stol” få den mjuka pluraländelsen -ar eftersom ordet innehåller en mjuk vokal medan ordet ”bänk” skulle få den hårda pluraländelsen -är eftersom ordet innehåller en hård vokal

För att forsätta med mina begynnande kunskaper om turkiska så kan jag meddela att det ett SOV-språk. Detta betyder inte att man blir trött av det utan att ordföljden oftast är subjekt – objekt – verb. Om svenska hade varit ett SOV-språk hade en formulering som ”jag boken läser” varit den oftast förekommande för att uttrycka ”jag läser boken”.

Jag ber att, då jag kommit lite längre med turkiskan, få återkomma till hur det var med yurtta och yurt.

Avslutningsvis kan man stilla fråga sig hur det gick med valspråket. Verkar Turkiet för fred i världen - och hemma?

J.Ojeda