hen gör oss inte jämställda

Sedan en vecka har jag bekantat mig med det turkiska språket. Det första jag la märke till var det lilla men ack så viktiga ordet "o" som är personligt pronomen i tredje person singularis - helt oberoende av genus och av huruvida det rör sig om ett ting eller ett väsen. Enkelt uttryckt kan ordet "o" betyda följande: han, hon, den eller det.

Detta "o" fick mig att tänka på hen(/hän)-idéen. Min idé med hän var att i vetenskapliga sammanhang underlätta läsning av texter där distinktion mellan han och hon inte är intressant. Språkforskaren Hans Karlgren föreslog redan 1994 hen för samma funktion. I vissa kretsar har detta pronomen dock skaffat sig mer långgående ambitioner. Det föreslås att hen, med objektformen henom, ska användas även då könet på personen ifråga är känt. I undantagsfall, exempelvis vid omnämnande av personer som inte ingår i den traditionella könsindelningen, kan hen passa bra. Men att genom språkanvändning skapa ett genusneutralt, och därigenom jämställt, samhälle tror jag inte längre på. Så visst; hen är intressant men som ett kompliment till han och hon.

Ärligt talat var jag redan från början skeptisk till denna tankegång. Inte kan väl ordval ändra människors inställning? Eller? Det geografiskt närmsta motargumentet finns inom landets gränser. Inte är diskande tornedalskarlar mindre knapsu för att de säger hän?!

Och, för att återvända till mitt senaste argument; turkiskans genusneutrala pronomen har inte fått turkiska kvinnor att nå upp till samma läskunnighet som männen. Det har inte heller hindrat 10 % av turkiskorna att tycka att kvinnomisshandel är befogat.

De senaste åren har förhållandena för kvinnor i Turkiet förbättrats, landet är på rätt väg vad gäller jämställdhet men förbättringarna beror på strukturella och kulturella förändringar snarare än på användande av ett könsneutralt pronomen.

J.Ojeda