Hur som helst fick mig deras prat att rysa. Trängseln på överfulla stränder kväver mig. Sololjan stinker och ficktjuvarnas fingrar är långa. Då det är dags för semester föredrar jag den svala bergsluften. Eller en riktig stad att utforska.
Om jag åker till Rumänien väljer jag, istället för Svartahavskusten, Bukovina där de gröna kullarna har betats kortklippta och smyckas med röda kloster. Det är dock inte kvinnlig fägnad som fått klostren att rodna. Nunnornas kläden är långa, svarta och mycket sedesamma. Det är väggmålningarna som gett klostren den röda färgen. Svart och rött kontrasterar det ärtgröna runt omkring. Nunnorna berättar bildernas berättelser. Man får höra hemska historier om syndafloder, skärseld och, den värsta historien av dem alla, om den förfärliga turken.
Sen skulle jag fortsätta till Transsylvanien, nästan ända fram till den ungerska gränsen och gärna stanna en vecka i Cluj-Napoca. Det är en vacker stad där jag stilla skulle gå längs det gulliga vattendraget Someşul Mic eller svetta mig upp till borgen som blickar ut över staden. Senare, i skymningstimmen, skulle jag beundra Sfântul Mihail-kyrkan och nästa morgon skulle jag säker besöka poeten Emil Isacs hus. Och en annan kväll skulle jag se en obegriplig pjäs och lära känna en grupp turister från ett annat land i sydösteuropa som tog mig med, även fast det vara på tok för sent, till baren Insomnia som ligger på tredje våningen i ett bostadshus.
Fast av allt det där sa jag förstås ingenting till hon med all-inclusive-bokningen. Jag nöjde mig med att en aningen uppgivet sippra lite av den dåliga ekonomins och småbarnsförälderns sanning:
– Jag det blir väl inget avancerat i år heller. Kanske åker vi till morfars stuga i Norrtälje. Det blir kul för barnen. Det är ju nära till sjön och så där. Fast jag kanske måste jobba så i så fall blir vi ju kvar hemma...
Niciun comentariu:
Trimiteți un comentariu