Aspektskräck övervinns

Då jag började studera bulgariska tyckte jag att det kyrilliska alfabetet var oövervinnerligt så när jag knäckt koden och kunde läsa det utan att hela tiden "översätta" till latinska bokstäver tänkte jag att saken var biff. Bulgariskan låg i min hand - jag var i princip klar. Ajj-aj så fel jag hade. Jag hade ännu inte givit mig in på det som Katina Bontcheva kallar för bulgariskans "the beast" - nämligen verbet.

Många språk kan med grammatiska medel uttrycka ett verbs, d.v.s. en handlings, aspekt – om den är pågående, avslutad o.s.v. Detta görs ofta med hjälp av olika tempusformer eller andra konstruktioner som tilläggs verbet. Bulgariskan har 3000 möjliga former!

Dessutom kan en handling, på bulgariska, tänkas vara imperfekt eller perfekt, d.v.s. ha två olika aspekter. Det handlar dock inte om att böja verbet i imperfekt och perfekt som vi känner igen från studier i andra språk. Glöm allt du har lärt dig från högstadiets spanska eller italienska. I bulgariska har varje verb (minst) två varianter; en imperfekt och en perfekt. (Några undantags-verb har bara en imperfekt aspekt.)

Om man slår upp en svensk-bulgarisk ordlista så finner man två varianter på ett och samma verb som översättning till exempelvis det svenska verbet ”svara”. Den bulgariska motsvarigheten är dubbel; ”/otgovorja – otgovarjam/”.

Utan att gå närmare in på de olika aspekternas utseende vill jag passa på att peka på ett kuriöst samband. Suffixet -/va/- är ofta förekommande i den imperfekta varianten. Om man är på rätt humör kan man dra paralleller till det likartade suffixet som kännetecknar en spansk/italiensk tidsform. Vilken? Imperfekt förstås; contestaba/rispondeva (sp./it. "svarade"). Hur som helst känns tempusböjning som rena rama barnleken i jämförelse med val mellan verbvarianter.

Men hur ska man sen välja? Vilken av varianterna ska användas när? Tro mig att det inte är lätt att få grepp om. Jag, som vanligen tycker att grammatiska svårigheter är utmanande på ett kreativitetsväckande sätt, var i början skräckslagen. Det var för svårt. Jag skulle aldrig kunna lära mig. Jag vände ut och in på mitt intellekt utan att få till rätt aspekt och var faktiskt nära att ge upp. Men skam den som ger sig. Tids nog började jag lugna ner mig. Aspekterna var inga irrationella monster utan var, om än ovanliga, logiska komponenter i ett språks grammatiska strukturer. Och nu har jag äntligen förstått, i varje fall i teorin, vilken variant som används till vad.

Den perfektiva aspekten används till en avslutad handling som sker en gång medan den imperfekta oftast används till motsatsen, d.v.s. till pågående handlingar eller avslutade – men upprepade – handlingar som p.g.a. av upprepandet bedöms vara pågående.

En mening som t.ex. ”jag ska svara JA när han ställer frågan” måste ha perfektiv aspekt eftersom handlingen syftar på den där enda gången då han friar, men meningarna ”jag håller på att svarar på frågan han ställde” eller ”jag ska svara på alla frågorna” måste använda imperfekt aspekt då de inte är avslutade utan pågår.

Svårt? Det blir värre. Ibland används imperfekt aspekt då det inte framgår om handlingen är avslutad eller pågående. Och det är verkligen svårt. Men låt inte skräcken - och "the beast" slå klorna i dig – här är räddningen; http://www.hf.uio.no/ilos/studier/studenttjenester/Nettressurser/bulg/mat/gram/600bverb.html

J.Ojeda